Den vilda Recentionshorden

Hej Bloggi. Jag sitter i ett timmerpalats i Sösjö, och avnjuter en svensk sommar på det där ordentliga sättet man annars bara brukar avnjuta på film eller genom andra människor. Det är rätt så tufft vilken höjning göra ingenting får bara man lägger till mäktigt med sol, och en sjö i närheten.
Jag skall inte hålla mig så länge kvar, men jag tänkte nämna ett par saker innan jag lägger mig raklång på altanen:

Enn Kokk gör på sin blogg en rätt så bra läsning, och sammanfattar också lite vad tidigare recensenter har dragit igenom

Och så har Strömberg läst boken och peppat. Det hade jag väntat på ända sen jag stötte på honom under SPX.

Men nu så skall jag vältra mig i Jämtland. Träden här är hur tuffa som helst. Det är en massa raka pinnar upp i luften, med grejs på toppen. Inget i mellan! Och Älgar! Woog!

Lite äldre, lite mer bedårande för var dag som går.

Nu har jag varit med i Tv och sett sådär frikyrklig ut igen. Fast jag tror att frikyrkligheten kom ifrån att jag hade solen i ögonen och tvingades att kisa hela tiden. Hur som helst, weyyy! Nu åker jag snart till jämtland, och packar precis ihop allt mitt junk. Och jag fyller 27 idag! Hyll hyll! Jag har firat med borstj och att få en svennebränna i den tokvarma solen.

Vad i Lådan

Hej Bloggo. Det var ett tag sen sist.
Jag har spenderat en tid i hängmattan samtidigt som min bok har svirat land och rike
runt. Jag har förberett mig genom att koppla på mitt plirigaste leende och komma på snabba svar till kusliga frågor som "vad handlar din bok om" "Meh, de kan ju inte föda barn, de är ju killar" "varför käkar de bara pasta och köttbullar". Jag försöker bara vinkla det till att "Meh, det kan ju läsare fylla i själv, och så får ni lite skoj utav det, så behöver jag inte förklara allt. Snart dyker jag upp förresten i en intervju i tv4 uppland, där jag kollar på ett träd och säger "-varför är vi så fascinerade av träd" Sen kikar jag busigt fram bakom trädstammen. Eller, det kanske inte kommer med, men jag hoppas eller så hoppas jag inte. Den som lever får se.

.....döjp

Men om man skall kika i framtidsgluggen, så finns det lite saker att hålla utkik efter. Jag har halvofficiellt tagit sommarlov (jag ritar nu "för skojs skull", vad fan det nu är) och skall precis bila iväg till Söjsö i Mighty jämtland för lite skogande. Efter det blir det en ståtlig månad i berlin, där jag hade tänkt att planera fortsättningen på boken, lite löst junk, och ett helt nytt hemligt projekt som jag kallar "projekt så jävlajävlabra". I höst blir det utställningar, hade jag tänkt, och jag har en i faggorna tillsammans med Emelie Östergren, som jag varit sugen på att jobba med sen jag såg hennes serier.
Bra att vi hördes av igen bloggo. Vi borde hänga.
/Kolb

Fjellminator

Jag får lov att krypa till korset med det här. Jag är egentligen från år 2260, då världen härskas av maskiner. För ett par år sedan så skickades en mördarandroid tillbaka till 2009 för att se till att den mänskliga motståndsrörelsens ledare aldrig blir född. För att motverka detta programmerade motståndsrörelsen ytterligare än maskin, och detta var jag. Som ni märker på bristen av preppielook och pullovrar med små alligatorer på, så är jag en tidigare, och primitivare (och hårigare) modell. Om mänskligheten måste ha en chans att överleva, så måste ni låta mig försvara er och hänga med er. Samtidigt lära mig vikten av kärlek, tummen upp och no problemo. Det enda ni kan lära er av t1000(kodnamn fjellner) är att han kan förvandla sina händer till knivar, och imitera din mammas röst i telefon.

/Kolb Connor (som inte sett filmen än. Den suger säkert)

Aaaaahftonbladh

Det gick en artikel i aftonbladet i lördags, som handlade om vårens nya seriesläpp. Både jag, emelie östergren, bromander Anneli furmark och Emma Rendel är nämnda. Härligt!

Och för att svara på frågan: -De är riktigt bra på att snatta.

Ett Motiverat Kön

Nu börjar det (på tiden säger jag) äntligen ramla in lite rapporter om att folk faktiskt läst min bok. Littvetaren Anna, på bloggen Bokstävlarna läste igenom den, men det var någonting som kom i vägen:

Jag försökte läsa "Trollkungen" med ett öppet sinne. Men det enda jag kunde tänka på under läsningen var hur omotiverat många manliga könsorgan som dyker upp. Alla karaktärer i hela boken (med undantag för skogsguden) är håriga män som springer omkring nakna och visar upp sina paket. Tillslut tröttnar jag väldigt mycket på att se tecknade penisar och grotesk manlig samvaro på varenda sida.


En sak som är rätt så klar att det är män i huvudrollen, män överallt, och de få tillfällena man får se en kvinna i mina serier (de dyker faktiskt upp lite då och då) så har de sällan några enormt bärande roller. Det är knappast som att jag är blind inför det. Däremot så är jag inte så säker på att karaktärerna i serien beter sig stereotypt som män. En av tankarna i boken är temat på revolt, revolt mot samhälle, revolt mot kön. Och därför känner jag att jag har skildrat de flesta karaktärer så könlöst som möjligt, oavsett om de är utisar eller innisar. Däremot så tar Ewokbröderna en stor plats i boken, en uttalat maskulin värld, med små stugor, huggkubbar och fåordighet, alla manliga attribut. Men det har inte hindrat mig från att låta dem anamma mammarollen.
Fast det var ju faktiskt allt näckande som stack i sidan. Det är mycket penisar och naket i mina serier, fast om man tar bort testosteronet som får penisen att stå upp så ser den faktiskt ganska skojig ut. Jag objektifierar den manliga kroppen en hel del i mina serier, och det varken ursäktar jag mig för, eller kommer att sluta. Den manliga sexualiteten borde göras passiv, och fråntas sin förövarroll, och det är en av anledningarna bakom all nakenhet, och nästan hela boken. Bakom alla lager av jobbighet så ligger det nåt skojigt bakom, och det skadar aldrig att återupptäcka saker på nytt igen. Och då kanske kön inte är så farliga. De ser lite ut som svampar.


(på en sidnot, så har allehanda.se skrivit lite om vårens serievåg, förresten. Trevligt trevligt.)

Fyra Nyanser av Svart

Nu har sydsvenskan tagit sig en titt på den lilla skräckboomen i serievärlden just nu. Så de tittar på Mig, Benjamin, Kim och Lars, fyra män, som tycker om att vara rädda. Jag håller inte riktigt med deras pet på Lars bok, som jag tycte höll hela vägen. Samtliga böcker som nämns förresten, kunde jag inte rekommendera varmare. Benjamins bok var fan det bästa jag läst på länge, och trots att Kim's "love hurts" var en av böckerna jag inte hann köpa på släppfesten (så nu måste jag punga fullpris på akademibokhandeln. Hurr...) så har hans serie varit ett guilty pleasure varje gång jag smygläst nemitidningen vid seriehyllan på Ica väst. Fyra snygga män, men ett öga för skräck alltså. Länklänklänk!